jag är 17. när jag var 13 blev jag kär i en kille som jag än idag har en grej för. på grund av hur det såg ut när jag var 13 (han hade varit ihop med min kompis under typ en vecka men tydligen var det jätteviktigt för båda) så kunde jag inte visa något intresse på det sättet. istället försökte jag bli kär i andra personer helt enkelt. fast innerst inne gillade jag honom endast.
problemet är. med tidens gång har jag varit idiotisk nog att hjälpa honom snacka med andra tjejer haha.
jag pratade om det med en av mina kompisar som jag någorlunda haft intresse för samtidigt som jag haft intresse för den ursprungliga killen. nu vet jag inte riktigt om den kompisen gillade mig vid ett tillfälle, men han höll i ett brandtal om hur ungdomsrelationer ändå leder till problem och att man redan har tillräckligt med sådana problem. tydligen borde jag inte tänka på att ha en ungdomsrelation?
fast grejen är…. den kompisen snackar och flörtar med allt i hans väg. han flörtade med mig innan?? VI ÄR LIKA GAMLA OCKSÅ???? och liksom vad fan var det för råd…. han är inte min farsa? jag får väl göra vad fan jag vill? till viss del fattar jag resten av brandtalet om att jag har sumpat mina chanser tillräckligt… men allt annat? vad fan menade han med att säga det där.
